Det här med bantning suger!!! Jag har bestämt mig så det är inga problem så... Allt känns bara så meningslöst!

Jag har ju alltid kunnat äta vad jag vill utan att gå upp i vikt och snarare kämpat för att gå upp i vikt pga min sjukdom. Men nu när jag går på dessa mediciner så är det jätte jobbigt, kan inte unna mig en pytte liten chokladbit ens :S Blä. Medicinen som jag har värst biverkningar ifrån har fortfarande inte hjälpt nåt, och jag blir galen snart. Får inte trappa ner förens Läkaren har sagt det heller. sen är det ju inte så roligt att trappa ner när man precis trappat upp och biverkningarna borde snart gå över eller bli lindrigare.

Har varit otroligt känslig och nedstämd mellan varven efter jag var hos läkaren, lätt irriterad och dessutom bantar jag! Har pms osv! Tycker endå jag hållit humöret uppe så mycket jag kan trots all smärta och oro. Tyvärr så förstår inte människor i min omedelbara närhet hur mycket jag faktiskt kämpar! Inte heller hur mycket medicinen faktiskt styr mig just nu, hur jag beter mig och hur jag upplever saker. Allt detta står angivet på receptet, anhöriga ska läsa detta och förstå varför man tex blir deprimerad.

Jag är inte rolig längre Anna! Så vet inte vad du vill att jag ska skriva. Jag har börjat förvandlas till en bitterfitta. Usch! En melankolisk och stundvis apatisk bitterfitta utan humor. Självinsikt kallas detta för. Sitter nu här som en uppblåst kossa och riktigt känner gur fettet lägger sig runt mig i ett fastare bilrings grepp. När jag sitter i badkaret och ska duscha så stannar vattnet upp bakom mig. då är det illa, riktigt illa. Skit. Bryr mig inte, jag tänker äta mina popcorn senoch hoppas att jag inte blir förstoppad....Igen.